äsch, jag kör igen!
http://misssteinholtz.blogg.se
alla har ett slut
Allt har sitt slut, nu kommer mitt. Hejdå bloggen. <3
trying to live a life
Jag försöker leva ett liv för tillfället. Om jag ska vara ärlig flyter en del på just nu. Det har absolut varit värt vartenda pina. Trots att jag vet att det är en bit kvar.
när drömmarna dominerar
Ännu en gång sitter jag här nöjd efter ett ridpass. Just nu är det bland annat det som får mig att fortsätta vilja leva. Eftersom just nu känns allting oerhört tungt. Däremot har jag funnit mig tillbaka till min underbara och bästa granne samt vän. Hon får mig också att fortsätta vilja leva. Äntligen vill jag ut och göra saker. Jag vill inte bara sitta inne på mitt rum och vilja dö längre. Nu har det hänt saker i min hjärna.
Gårdagens kinamiddag på restaurang var supermysig. Jag åt tigerräkor med grönsaker i stark sås, och det var toppengott! Efter att vi hållt i vårt bort i två timmar begav vi oss hemåt också stannade jag hon L och kollade på film.
En löjlig sak som jag oroade mig för var att jag beställde cola light, feg som jag är. När jag får min dricka är den redan upphäld, man fick alltså inte se flaskan. Tänk om de hällt vanlig cola? Jag vet, jag är superlöjlig..
Efter lunch ska jag följa med finaste L till stävie och hjälpa till som funktionär. Det är regional och nationell hopptävling och jag ville gärna göra henne sällskap. Imorgon ska jag stå i caféterian, vilket kan bli trevligt?
Föressten så red jag utan stigbyglar idag för att få bättre sits och träna balansen. Så nu är jag totalt mör i kroppen. För snacka om att det var jobbigt. På tal om mör så känns mina armar som spagetti också. Men Nova blev fin hon, vi klättrar oss frammåt!
fredagsmys
jeans från bikbok, linne från ginatricot, skor från dinsko, halsband från Lindex, ring från kicks.
timmarna rullar
I takt med att sekunderna tickar, blir jag allt större och större. Förut hade jag botat ångesten genom att gå ner i vikt igen, men istället så rider jag. Jag inser vad jag behöver min kropp till så jag får helt enkelt stå ut. Det är tungt just nu. Inte så att jag inte äter, det är mer så att det känns himla jobbigt att bo i detta skalet. Men föhoppningsvis så ändras med med tiden? Tålamod är en plikt.
Redan vid åtta imorse var jag i stallet. Fixade åt båda hästarna och när jag var klar så red jag min Novis. Hon var duktig. Jag tränade på att sitta ner i traven men imorgon blir det ännu mer träning utav det. Att det ska vara så komplicerat, fast till sist så sitter det väl där!
Nu kom jag precis in genom dörren efter en liten tur med cykeln tillsammans med mamma och bror. En titt hos mormor och en titt i affären. Tänkte lägga mig och sova i uterummet nu. Ikväll ska jag äta kinamat med några kompisar, mys och tummen upp på det!
todays outfit
Levisjeansen, skjorta från MQ, skorna från dinsko, ringarna?
grisen gal i granens topp
Det blev en skrittrunda genom massvis utav mysiga små stigar nere i skogen. Tillsammans med min fina syster och hennes Virre, samt den bästa och underbara L med hennes Kotte. Tänk så långt jag kommit i sinnet. Egentligen hade jag plannerat ett ordentligt ridpass men valde att byta dag bara sådär. Istället blev det som sagt en skrittrunda upp och ner för backar. Bäst av allt var sällskapet såklart. Jag älskar att bara sitta där och lunka och känna luftens klara frihet.
Annars har jag bakat kanelbullar idag. Mamma sa att de var goda, själv har jag inte smakat ännu. Det får bli en fika någon dag när jag är sugen. Idag var jag helt enkelt inte sugen. Istället åt jag precis glass, och drack te, god blandning? Känner mig sådär lagom trött med huvudvärk. Somnade till och med i uterummet i eftermiddags. Så trött man kan vara helt plötsligt. Inte nog med det är jag hungring väldigt ofta nuförtiden. Konstiga känslor. Både trötthet och hunger. Trots att jag precis ätit massa glass skulle jag lätt kunna få i mig mer. Men det vågar jag inte, feg som jag är.
Imorgon är det möte med min skola. Undrar hur det ska bli med min skolgång. Just nu är jag så skör att skolan pressar mig och jag blir genast mycket sjukare. På något sätt så klarar jag inte trycket. Utan jag mår så dåligt utav miljön där. Det är tryggare att vara hemma. Jag vet att det endast är ett sätt att skjuta på problemen, men just nu orkar jag bara inte få fler bakslag. Denna gången ska jag hålla ut allt det jobbiga.
en dag i sänder
Det var så härligt att gå och shoppa igår tillsammans med L och S. Innan har jag alltid föredragit att gå i min ensamhet, men detta var toppen. Jag hade en toppeneftermiddag. Med mig hem kom några påsar, bla jeansen som jag har på mig idag. Tack för igår!
Nu ska jag till skolan och skriva nationella i engelska. Vilket får gå som det går. Sen ska jag hem och rida min älskade polle. Se, det finns saker att se fram emot. Att jag har fått en gigantisk kropp kanske trots allt inte gör någonting. Ångesten och paniken gräver mig för tillfället. Just för att det syns s fruktansvärt mycket att jag gått upp flera kilo.
Men jag ska inte älta det, utan tänka frammåt och på framtiden. Det kan vara ganska fint att inte vara så smal.
kanske ändå vissa ljusningar
Det gick så bra att rida igår. Att rida när det finns fullt utav krafter är så mycket roligare än att bli helt utsliten. Visst kan jag bli illa till mods när jag inte får uppleva nästan svimningar när jag sitter där och arbetar på hästryggen. Men det försvinner ganska så snabbt igen. Min fina vän hjälpte mig också red jag genom en LC:2 också. Snart kanske det är dax att åka ut och testa en tävling. Det kan ju inte gå mycket sämre än helt åt helvete!
Nu har jag precis gjort ett läxförhör. Bara jag blir godkäns så är jag nöjd. Med tanke på all ångest igårkväll. När jag knivhotade mig själv drog pappa med drastiska åtgärder och vi åkte till hööks också pluggade jag lite i bilen. Som det kan gå. Jag som ville bli friskförklarad nu. Men jag tog mig genom gårdagen och idag är det en ny dag.
Efter sista lektionen innan lunch ska jag in till stan och äta med pappa. Antagligen blir det något gott italienskt tror jag. Efter det kommer min fina vän och hennes syster också ska vi ta oss in till nova och shoppa. Jag är så tacksam att jag har dig, jag älskar dig och vill aldrig vara utan dig igen!
sanningens mörka ögon
Att intala sig själv att jag duger, jag är fin, jag är smal, jag är begåvad, etc är väldigt givande. Jag lovar, det fungerar. Precis lika mycket som det fungerar att intala sig själv att man är tjock och otillräcklig, etc. Varför inte testa och göra ett försök? För mig har det fungerat. Varje dag som går, så känner jag mig lite bättre. Allting går åt rätt och och sakta så börjar jag acceptera mig själv också. Alla är vi olika, men just du, du är unik. Det finns ingen annan som dig, så ta tillvara på dig själv!
jag accepterar min smalhet
Kvällen ingår var inte alls lika jobbig som de föregående kvällarna. Jag såg mig själv inte lika gigantisk och jag kunde tom slappna av framför tv:n. Lite polly åkte ner som lördagsgodis trots att vi redan hade ätit jordgubbar med lite glass. På något sätt har jag börjat lita mer på kroppens signaler och det vill typ alltid ha mat. Känns helt konstigt att hela tiden vara sugen. Mättnaden känns inte lika jobbig och jag undviker den inte lika mycket längre.
Nu har jag precis ridit min älskade Nova tillsammans med min bästa vän och hennes lilla polle. Vilket gick väldigt bra. Jag önskar att vi kunde utvecklas ännu mer och att hon vore lika fin som många andras hästar. Men det kommer kanske? Man kan alltid drömma. Känner mig så dålig, men tålamod är en plikt.
Kluvenheten sätter sprätt på mig. Det är så jobbigt att vara så dubbel. Men nu ska jag bota det genom att sticka hem till min alldeles underbara granne och bästa kompis. Jag älskar att jag äntligen vill vara och träffa andra. Det är en sak jag har saknat, och jag älskar mina vänner så!
valborgsmässoafton
Sista dagen i april, sen är det maj. Känns det inte konstigt att det redan är maj? Snart slutar skolan och sommarlovet intar. Denna dagen ska jag spendera i stadsparken med några kompisar. Jag ska grilla halloumi och ha bulgursallad till som lunch. Sen i eftermiddag ska jag longera min lilla polle.
Dagen igår var bra. På kvällen åt jag jättegod mörk choklad som jag delade med pappa. Jag älskar choklad! Lunchen vi blev serverade under behandlingsdagen var ingen vidare, men man har väl lärt sig äta ändå så allt åkte ner.
Jag kan börja instämma med att man känner sig faktist lite mindre tjock när man går upp i vikt. Visst kan jag känna mig stor men inte samma tjockkänslor som dominerade innan. Det är mer så att jag har börjat acceptera att det är såhär jag kommer se ut, plus lite till, var det nu kommer sätta sig. Men jag känner mig ganska mycket gladare och jag äter med god aptit. Hungern kommer på besök ibland vilket känns skönt. Kvällarna bjuder på lite jobbiga stunder men det tar jag mig genom!
the last day
Sista behandlingsdagen för denna veckan idag. Nästa gång dröjer några veckor, eller månader? Inte säker på när nästa gång är. Men jag tror den har stärkt mig själv ännu mer. Från att bli osäker i andra sjukas närhet, känner jag mig ganska trygg med att det är för min skull jag kämpar. På så sätt ska jag nog klara mig ta mig genom det dagliga samhället också. För någon gång bemöter mad med all säkerhet motgångar.
Igår var min syster med. För någon som undrade så blir hon sexton till sommaren. Jag har även en lillebror på sju år, men han är nog för liten för att delta så han fick bli i skolan. Det är ganska så spännande att inse hur jag har förändrats tack vare den resan jag gått igenom. På något sätt har jag blivit mer självsäker på mig själv den senaste tiden. Förut var jag ganska tillbakadragen i okända folks sällskap, me nu känner jag mig mer accepterad och kan därför även delta.
Efter en lång dag lagade jag spagetti med köttfärsås när vi kom hem igår. Därefter for jag och syster upp till stallet där de närmaste två timmarna spenderades. En lång skrittrunda på långa tyglar blev det till sist. Så himla härligt att bara kunna ta det lugnt ibland. Det känns så skönt att kunna slappna av och ta stunden som den kommer. Man måste inte rida järnet hela tiden och man måste inte vara i full rulle dagarna i ända.
Ni får ha en bra dag. puss
när viljan tryter
För tillfället flyter allting på bra. Jag äter och jag jobbar med mina jobbiga känslor. Multifamily behandlingen blir som en utmaning. Istället för att vara en som är väldigt sjuk försöker jag peppa de som är mer sjuka och visa att det verkligen går. Kontrollen hos Monica gick bra. Jag är bra, det visade uppuppupp, väldigt mycket upp. Snart klar, bara lite till. Snälla kropp, kom igång nu!
Sen fick jag rida min Nova igen, trots att jag redan ridit i måndags. Tack pappa! Saken är den att det gick så otroligt bra. Om man bortser från hennes stora braksparkning så jag landade på halsen. Men annars gick det så bra. För jag orkar och kan hålle emot och jobba henne. Tack muskler! Jag red i mina nya stövlar som jag även köpte igår. Förhoppningsvis kan vi snart prova ut dressyrsadel också, sen är vi snart på tävlingsbanorna! I drömmarna iallafall.
Men det känns ganska så bra. Kvällarna är jobbigast. Då sköljer alla känslorna över och tankarna sätter spratt. Efteråt ångrar jag att jag spytt ut alla ord då jag inser att det är inte friskt beteende, och jag vill ju vara frisk. Så jag jobbar på det. Jag jobbar med att intala mig själv att jag inte är tjock och att jag inte kommer bli tjock. Det känns omöjligt, men jag tror att det är fullt möjligt.
Egentligen är Sara en väldigt glad och social tjej född 93. Hästar är en stor del av hennes hjärta. Men för att uppnå en framgångsrik fram- tid pluggas det naturveten- skap på gymnasiet.
äsch, jag kör igen!
